Uppgift 4: Sammanfattning och slutreflexion

MIN LÄRPROCESS

Den absolut viktigaste delen av kursen har varit att kunna delta i ett ständigt öppet pågående samtal  kring utbildning. Bok och artiklar  har presenterat ideer och modeller, gett nya perspektiv och bekräftat egna tankar.  Inspirerande! Att ta del av andras tankar och lösningar har varit lärorikt. Jag har definitivt utvecklat mina tankar och teorier under kursens gång

När jag scannar igenom min studielog läser jag också mellan raderna. Det var segt i början. Jag började kursen med viss farhåga. Detta skulle bli mina första distansstudier och jag kände mig litet tveksam till bristen på fysisk närhet till mina kurskamrater.   Under läsningens gång har jag ändrat inställning.  Läsandet och skrivandet har triggat igång mig.  Jag har känt mig fullt ut delaktig i ett ständigt öppet forum där jag själv kunnat anpassa min aktivitet.  Gillar!   Dock har interaktionen bland oss varit ganska låg. Den respons och rörelse som lärmiljön inte bara tillåter utan rent av kräver  har varit trevande. Det handlar alltså om den viktiga sociala närvaron.  Engagemang på olika plan, är en grundpelare för optimalt lärande.  Utan interaktion och kollaboration hamnar vi tillbaka på vänster sida i den enklaste formen av  distanskurs,  t ex Hermods brevkurser från 50-talet.

Jag funderar på vem som bär ansvaret för att aktiv lärprocess startar och upprätthålls. Är det läraren? Är det studenten/eleven?  Hur utformar jag som lärare kollaborativa uppgifter? Hur triggar jag igång den viktiga interaktionen? Hur ser jag till att social närvaro skapas så att trygghet och positiv identitet  optimerar lärandet? Genom tvång istället för frivillighet? Tex tvinga alla att  reagera på allas inlägg , tvingats delta i debatter på forum, tvinga...?  Nej, knappast.  Som lärare på 2000-talet vill jag hoppas att kontroll och ansvar delas mellan lärare och elev.

Det handlar inte enbart om min egen aktuella lärerfarenhet.  Frågan är visserligen inte helt ny för mig men kursens olika delar (läsning såväl som egen och andras aktivitet) har utvecklat mitt synsätt. Det är en av de många viktiga frågorna jag tar med mig till min fortsatta yrkesutövning

MIN VANDRING från LMS till PLE

Jag funderar kring ”det relevanta klassrummet”.

Min syn på PLE och LMS har definitivt förändrats. Jag har tidigare slagits för att alla på min arbetsplats, lärare och elever, använder samma lärplattform och attt den används på samma sätt. Hur svårt skulle det kunna vara? Jo exakt det. Mycket svårt, har det visat sig. De senaste 2-3 åren har jag kämpat allt mer förgäves för att få igenom min vilja – och till slut insett att det är inte bara kan uppfattas som irrelevant utan faktiskt som ett reellt hinder som eleverna mer eller mindre tyslåtet väljer att ignorera.  Helt enkelt för att det inte tilltalar dem, det är inte en relevant del av deras tillvaro. 

Visst uppstår strul och irritation när vi alla, kollegor såväl som elever, valt olika former och system för vår lärplats. Men kanske vi får ta det onda med det goda? Kanske är det priset för att utveckling ska kunna ske? Själv ser jag det som en i princip omöjlig uppgift att idag tvinga in mina gymnasister i en och samma fålla. Man vill interagera med autentiska miljöer, autentiska kontexter, levande människor, kulturer. Man vill fylla egna behov (och inte lärarens!), uppfylla önskningar, skapa egna vanor. Framför allt vill man ha egen kontroll över sin plattform. De bygger allltså sin egen PLE. Helt korrekt faktiskt, i vart fall om vi vill behålla lifelong/lifewide/lifedeep-learning-målet i fokus.  

Jag citerar från kap  9,  Sid 183 (JISC-CETIS, 2007).

·         Learning opportunities should be accessible to students, irrespective

of the constraints of time and place.

·         Learning opportunities should be available continually over the period

of an individual’s life.

·         Effective teaching should have as its central concern the individual

learning needs and capabilities of a student.

·         The social component of learning should be prioritized through the

provision of effective communication tools.

·         Barriers to learning, whether they are institutional, technical, or

pedagogical, should be removed.

Återstår för oss att lära oss att förhålla oss. Helst snarast lära oss hantera situationen. Vad annars?

SAMMANFATTNING

Det relevanta klassrummet

Kan skolan lära sig att hantera hybrida lärmiljöer?

Personligen ser jag det som en åtminstone temporär  lösning för skolan. Att hitta metoder och strategier för att effektivt hantera blandade inlärningsmiljöer blir en viktig uppgift. Dessutom kunna effektivt växla mellan dem.

Hur skapar vi bäst selfdirected learners? Absolut en förutsättninng för lifelong learning perspektivet på vårt lärande.

Hur förflyttar vi fokus från ensidig diskussion kring  verktyg till den om metoder?

(Hur utformar jag som lärare kollaborativa uppgifter? Hur triggar jag igång den viktiga interaktionen? Etc. Etc) Här finns akuta behov.

Hur utbildar vi pedagogiskt kunniga supportresurser?

Det räcker inte att dela ut bärbara datorer till all personal och alla elever i kommunen för att höja kvaliteten på lärandet. (Det kan faktiskt innebära det motsatta, vilket är en tabubelagd tanke ingen vågar yppa högt... )

Och kanske viktigast av allt: Hur  kan den institutionella utbildningen sporras att våga experimentera  och utvärdera olika lärmijöer/lärmetoder? Hur ska den lära sig hantera den  uncertainty  som är karakteristisk för emerging technologies (kap 1 sid 11). Skolans förändringsmotstånd har säkert sin förklaring här. Förändring kräver nämligen mod att experimentera  och mod att leva i viss osäkerhet.

Learning to surf this wave of equal opportunity and danger

(and do it masterfully) becomes the goal of educational change agents.” (Veletsianos kap 2, p 29)

Terry Anderson talar i kap 2 om the edge of chaos som en sweet spot  där nästintill våldsamma utbrott av kreavitet kan uppstå.  Troligen måste vi våga hoppa på den surfvågen

för att  kunna se och nå alla möjligheter till kunskapsskapande dialog och kontexter som erbjuds oss.  Och dessutom skapa nya.

Emerging technologies – ett interdisciplinärt begrepp

Under kursens gång har jag särskilt ofta fastnat i Internetpresentationer/artiklar skapade av  dessa  två educational technologists/researchers.  De får sammanfatta min uppfattning om PLE som ett interdisciplinärt begrepp för att beskriva ett holistiskt lärlandskap:

GRAHAM  ATTWELL, educational technologist, researcher and blogger based in Pontypridd in Wales and Bremen in Germany (Website www.pontydysgu.org)

http://www.slideshare.net/GrahamAttwell/personal-learning-environments-46423 

STEPHEN DOWNES, Work Researcher at National Research Council Canada Industry Education (Website www.downes.ca)

http://www.slideshare.net/Downes/personal-learning-environments-presentation