The Personal Learning Environment and the Human Condition: from theory to teaching practice (M. Johnson, O.Liber 2008)
Av de 3 artiklar jag valde är det denna som jag främst fastnade för. Frågeställningarna som diskuteras känns viktiga för mig – dels att inlärarens fysiska engagemang i olika lärverktyg är viktig för hans/hennes kontroll över sin egen lärmiljö, dels behovet av hållbara relationer mellan den traditionella utbildningsinstitutionen och inläraren.
Ur praktiskt perspektiv
Författarna tar upp de två olika olika tolkningar man i UK ger personal learning. Antingen elevcentrerat men institutionslett lärande eller ”elevstyrt” (autonomt) lärande.
Just denna senare tolkning skapar diskussion kring de traditionella institutionernas roll. Inte minst med tanke på att våra elever/studenter idag arbetar på kommunikationsytor som normalt inte används av läranstalten (skola,universitet). Teknologi som tillhandahålls centralt kan också skapa fler problem för inläraren istället för att underlätta lärprocessen – den teknisk kunskapen saknas, intresset för tekniken saknas etc. Författaren menar att det är viktigt att veta HUR inläraren kommer åt och handskas med de tekniska tjänsterna och föreslår därför Beer’s Viable System Model (VSM) ,en organisationsmodell , ett ”styrsystem” för att skapa hållbara relationer mellan inlärare-lärare-utbildningsinstitutioner. Med hjälp av detta organisationssystem skulle inläraren i sitt PLE kunna identifiera mekanismer i sina komplexa lärsituationer som gör det möjligt för honom/henne att kontrollera dem.
Systemet utgår från en kartläggning av alla organisatoriska handlingar varje enskild inlärare måste utföra och visar på sambanden mellan alla dessa ”lärinslag”/”lärhandlingar”. Inläraren får strategier för att SKAPA – KONTROLLERA – KOORDINERA instrumenten i sitt PLE. Med identifierbara samband kan inläraren styra sitt lärande och i slutändan få kunskaper som har sammanhang.
Ur mänskligt perspektiv
Författarna menar att debatten som gäller relationen mellan de traditionella utbildnings-institutionerna och det allt ökade ”personliga” lärande i grund och botten handlar om människans livsvillkor i den moderna världen. Teknologiska förändringar leder till ändrade levnadssätt.
Synen på kunskap har egentligen från Sokrates via Heidegger till Burdieu kretsat kring människans uppkoppling mot den omgivande kulturen. Dvs kommunicerad i dialog, i handlingar frammanade av möten med nya tekniker och kulturer. Jag gillar författarnas parafras på Banduras definition av kunskap (1997): ”to know well is to know how to act efficaciously through technology” .
Det är också rimligt att tro att PLE motsvarar dagens behov av förändrat förhållningssätt till lärande.
Dagens inlärare måste kunna handskas med den tekniska miljö de fötts till och som kommer att omge dem i allt ökad grad under hela deras liv. Att hantera tekniken som en del av de mänskliga villkoren är ett oundvikligt måste.
Författarna diskuterar som en följd värdet av det institutionella lärandet. En känslig fråga inte bara för lärare och universitet utan även för studenter, visar det sig. Ty universitetsstudier förkroppsligar fortfarande för ung som gammal det ultimata steget in i lärdomens boningar. Fortfarande
(men kanske inte länge till, tänker jag själv) trots att dagens student i ökande omfång självklart hanterar många andra lärytor utanför utbildningsinstitutionen.
Artikeln beskriver PLE som ett hållbart sätt att hantera relationerna mellan
learner engagement
learner engagement
provision of learning technology
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar